Test: Porsche Taycan – instegsmodellen som förklarar varför elbilar behövde Porsche

Porsche Taycan är en av de bilar som förändrade tonen kring elbilar.

Innan Taycan handlade mycket av elbilsdiskussionen om räckvidd, laddning, acceleration och framtid. Porsche kom in från ett annat håll. De byggde en elbil som inte bara skulle vara snabb på pappret, utan kännas rätt i händerna, i chassit och i kroppen.

Det är därför just den här bilen är intressant.

För det här är inte Taycan Turbo. Inte Turbo S. Inte GTS. Inte Cross Turismo. Det här är den bakhjulsdrivna Taycan-versionen med 381 hästkrafter, 2WD och Performance Battery Plus. På pappret är den enklare än de mer extrema syskonen.

Men det gör den inte ointressant.

Tvärtom.

Den här bilen visar hur stark grundkonstruktionen i Taycan faktiskt är. När fyrhjulsdrift, extrema effektsiffror och brutal acceleration skalas bort finns fortfarande det som betyder mest: låg tyngdpunkt, direkt styrning, precis chassikänsla, snabb laddteknik, en låg sittposition och en kaross som känns mer sportbil än el-sedan.

Testbilen är dessutom rätt specificerad. Crayon-lack, 21-tums RS Spyder Design-fälgar, Performance Battery Plus, adaptiv luftfjädring med PASM, Sport Chrono, BOSE, värmepump, passagerardisplay, surround view, head-up display, adaptiva 18-vägs sportstolar, panoramatak och svart högglans runt rutorna gör att bilen känns långt ifrån en enkel instegsmodell.

Det här är Taycan utan överdriven teater.

Och just därför blir den lättare att förstå.

Bakgrund

Taycan är Porsches första helt eldrivna modell och en av märkets viktigaste bilar. Den behövde bevisa att Porsche kunde elektrifiera sin filosofi utan att bara bygga en snabb teknikprodukt.

Det hade varit enkelt att fokusera på acceleration. Elmotorer gör det ganska lätt att bygga en bil som känns våldsam rakt fram. Men Porsche behövde göra något svårare: bygga en elbil som kändes naturlig att köra.

Den bakhjulsdrivna Taycan-versionen spelar en särskild roll i modellprogrammet. Den är enklare, lättare i sin karaktär och mindre aggressiv än fyrhjulsdrivna versioner. Här finns inte samma explosiva grepp ur varje kurva som i en 4S eller Turbo, men istället finns en renare känsla i drivningen.

Testbilen har Performance Battery Plus, vilket betyder större batteri och bättre långfärdsegenskaper än standardbatteriet. Den registrerade WLTP-räckvidden är 460 kilometer, med stadscykel upp till 532 kilometer enligt fordonsuppgifterna. Förbrukningen anges till 225 Wh/km.

Det här är alltså inte Taycan i sin mest kompromisslösa form.

Det är Taycan som snabb, låg, bekväm och användbar el-GT.

Och det är kanske den mest relevanta versionen för många förare.

Exteriör

Taycan ser inte ut som en vanlig elbil.

Den ser låg, bred och spänd ut, nästan som om bilen pressats ned mot asfalten. I bilderna syns det tydligt. Den ljusgrå Crayon-lacken gör karossen mer skulptural, särskilt mot de mjuka landsvägarna och det gråa vårvädret. Det är en färg som passar bilen perfekt eftersom den förstärker formerna utan att göra bilen skrikig.

Fronten är ren men intensiv. Strålkastarna sitter lågt och djupt, och de svarta luftkanalerna runt dem gör att bilen får ett uttryck som skiljer sig tydligt från både Panamera och 911. Taycan ser elektrisk ut, men inte anonymt elektrisk. Den har fortfarande en Porsche-närvaro.

Sidoprofilen är kanske bilens starkaste del. Den låga taklinjen, de infällda dörrhandtagen, de breda hjulhusen och den korta bakdelen skapar en form som är mer sportbil än sedan. Den är nästan fem meter lång, men ser aldrig ut som en traditionell lyxbil. Den ser mer ut som en fyrdörrars sportcoupé byggd runt ett batteripaket.

21-tums RS Spyder Design-fälgarna gör mycket för helheten. De fyller hjulhusen, ger bilen rätt hållning och skapar en tydlig koppling till Porsches sportigare formspråk. Tillsammans med de breda däcken, 265 fram och 305 bak enligt fordonsuppgifterna, får bilen en seriös markkontakt.

Bakpartiet är renare än fronten. Den tunna ljusrampen, den breda Porsche-texten och den låga bakluckan gör att bilen känns bredare än den är. Här finns ingen överdriven spoiler eller aggressiva avgasutblås, eftersom bilen inte behöver låtsas vara något den inte är.

Taycan är dramatisk utan att vara högljudd.

Det är en svår balans, men Porsche träffar rätt.

Interiör

Interiören är modern på ett mycket Porsche-typiskt sätt.

Det första man märker är att kupén inte försöker kännas som ett vardagsrum. Den försöker kännas som en cockpit. Instrumentpanelen är låg och bred, skärmarna är integrerade i ett horisontellt flöde och Sport Chrono-klockan på toppen av instrumentbrädan påminner hela tiden om att det här inte bara är en bekväm elbil.

Det är en förarmiljö.

Den svarta interiören passar testbilen väl. Delläderklädseln, de adaptiva 18-vägs sportstolarna, den eluppvärmda GT-sportratten och den låga sittpositionen skapar en tydlig Porsche-känsla. Man sitter inte ovanpå bilen. Man sitter nere i den.

Det gör mycket för upplevelsen.

Framstolarna är ett av bilens starkaste kort. De är fasta, stödjande och mycket justerbara, men utan att bli obekväma. Just i en elbil är sittpositionen extra viktig, eftersom mycket av dramatiken från motor och växellåda saknas. Taycan kompenserar med att sätta föraren i en position som känns seriös redan innan bilen rullar.

Baksätet är godkänt, men inte generöst. Testbilen är utrustad med 3-sits baksäte, vilket gör bilen mer flexibel, men Taycan är fortfarande ingen limousine. Den låga taklinjen och den sportiga karossen begränsar utrymmet. För kortare resor fungerar det bra. För längre resor sitter vuxna okej, men inte lika bekvämt som i en Panamera.

Kupén är inte byggd för maximal rymd.

Den är byggd för att bilen ska kännas låg, fokuserad och annorlunda.

Och det gör den.

Infotainment och teknik

Taycans teknikupplevelse är speciell eftersom Porsche valt att digitalisera mycket utan att helt släppa sin egen identitet.

Instrumenteringen framför föraren är bred, böjd och mycket tydlig. Den ersätter klassiska mätare men behåller Porsches sätt att prioritera körinformation. Hastighet, körläge, energiflöde och navigering finns där utan att kännas som en surfplatta monterad bakom ratten.

Mittskärmen är låg och integrerad i instrumentpanelen. Under den sitter klimatpanelen, som är mer digital än idealiskt men ändå snyggt utförd. Det finns en inlärningskurva, särskilt om man kommer från äldre Porsche-modeller med fler fysiska knappar, men systemet känns genomarbetat.

Passagerardisplayen är en av testbilens mer speciella utrustningsdetaljer. Den ger kupén en nästan konceptbilslik känsla och gör att bilen känns mer exklusiv, även om den inte är helt nödvändig i vardagen. Det är en sådan detalj som passar Taycan eftersom bilen redan spelar på teknik, design och upplevelse.

BOSE-systemet gör ett bra jobb. Det är inte lika spektakulärt som Burmester i dyrare Porsche-modeller, men det ger tillräckligt med kraft och klarhet för att passa bilens tysta kupé.

Head-up display, Surround View, Lane Change Assist, adaptiv farthållare och PDLS Plus-strålkastare gör bilen lättare att leva med i vardagen. Det är viktigt, eftersom Taycan är låg, bred och inte helt enkel att överblicka i trånga miljöer.

Tekniken känns inte som ett självändamål.

Den är där för att ge Taycan mer bredd.

Körkänsla

Det här är anledningen att Taycan fungerar.

Den bakhjulsdrivna versionen saknar de mest extrema accelerationstiderna, men den har något annat: en mer renodlad känsla. Med 381 hästkrafter finns det gott om kraft, men bilen är inte byggd för att slå passagerarna i bröstet varje gång gaspedalen rörs.

Den bygger fart på ett mer kontrollerat sätt.

Taycan känns låg direkt. Man märker det i första kurvan, i första inbromsningen och i hur bilen rör sig över vägen. Batteriet ligger lågt, karossen är bred och styrningen har en precision som få elbilar i samma storlek kommer nära.

Det är inte bara snabb respons.

Det är känslan av att bilen faktiskt vill svänga.

Den adaptiva luftfjädringen med PASM gör mycket för helheten. I mjukare lägen är bilen förvånansvärt bekväm, men när tempot höjs stramas karossen upp och Taycan känns betydligt mindre än sin tjänstevikt på 2 293 kg antyder.

Vikten finns där, men den ligger lågt.

Det är en avgörande skillnad.

Styrningen är ett av bilens mest Porsche-typiska inslag. Den är exakt, snabb och naturlig utan att kännas nervös. Man får inte samma mekaniska kommunikation som i en 911, men för en stor eldriven fyrdörrarsbil är känslan mycket imponerande.

Den tvåväxlade växellådan på bakaxeln är också en del av Taycans särart. Den gör att bilen inte känns som vilken elbil som helst i hur den bygger fart. Det finns en teknisk karaktär i drivlinan som gör att accelerationerna känns mer bearbetade än i många elbilar där kraften bara levereras rakt och platt.

Det här är inte den snabbaste Taycan-versionen.

Men den känns fortfarande som en Porsche.

Och det är viktigare än siffran på bakluckan.

Komfort och ljudbild

Taycan är hårdare i sin själ än många elbilar, men inte obekväm.

Det märks särskilt på landsväg. Bilen ligger tätt mot vägen, däcken är breda och 21-tumsfälgarna gör att små ojämnheter inte försvinner helt. Men fjädringen arbetar så kontrollerat att bilen aldrig känns billig, stötig eller orolig. Det är fasthet med kvalitet.

På motorväg blir Taycan mer avslappnad. Den låga karossen minskar vindkänslan, kupén är välisolerad och bilen har en stabilitet som gör högre hastigheter odramatiska. Man sitter lågt, bilen känns tungt förankrad och styrningen kräver små, precisa rörelser.

Porsche Electric Sport Sound är en intressant detalj. Det försöker inte ersätta en förbränningsmotor, och det ska det inte heller. Istället ger det bilen en mer teknisk och närvarande ljudbild när man kör aktivt. Vissa kommer låta systemet vara på, andra kommer föredra tystnaden.

I lugn körning är tystnaden en stor del av upplevelsen.

Taycan blir nästan märkligt stillsam när den körs långsamt. Det är en låg Porsche utan motorljud, men med samma känsla av precision i varje rörelse. Det skapar en speciell kontrast: bilen känns både lugn och laddad samtidigt.

Komforten ligger alltså inte i mjukhet.

Den ligger i kontroll.

Räckvidd och laddning

Testbilen är utrustad med Performance Battery Plus, vilket är en av de viktigaste utrustningspunkterna på en bakhjulsdriven Taycan.

Den registrerade WLTP-räckvidden är 460 kilometer och stadscykeln anges till 532 kilometer. Förbrukningen är angiven till 225 Wh/km. Det gör bilen användbar som mer än bara kortdistansbil, särskilt eftersom Taycan också har en av marknadens mest avancerade laddarkitekturer.

800-voltssystemet är centralt. Vid rätt snabbladdare kan Taycan ladda mycket snabbt, vilket förändrar hur bilen fungerar på långresa. Det är inte bara batteristorleken som avgör upplevelsen, utan hur snabbt bilen kan fylla på när den väl behöver laddas.

Hemma eller på destination laddas bilen via Type 2, och testbilen har Electric Charging Cover, vilket är en liten men tydlig premiumdetalj. Det gör inget för räckvidden, men det gör laddningen lite mer Porsche i känslan.

Räckvidden är fullt användbar, men Taycan är inte en bil för den som vill jaga lägsta möjliga förbrukning. De breda däcken, 21-tumsfälgarna, prestandakaraktären och bilens vikt gör att förbrukningen påverkas tydligt av hastighet och körstil.

Kör man lugnt kan bilen kännas effektiv nog.

Kör man den som en Porsche drar den mer.

Det känns rimligt.

Praktik

Taycan är mer praktisk än den ser ut, men mindre praktisk än vissa elbilsköpare kanske hoppas.

Karossen är en halvkombi enligt fordonsuppgifterna, men i användning känns bilen mer som en låg sport-sedan med praktisk baklucka. Bagageutrymmet bak räcker för vardag, resor och normal packning. Dessutom finns ett främre utrymme för laddkablar och mindre saker, vilket hjälper i vardagen.

Bilen är nästan fem meter lång och nästan två meter bred. Det märks i parkeringshus, smala gator och trånga garage. Surround View och parkeringssensorer blir därför viktiga, inte bara bekväma.

Baksätet fungerar för vuxna, men utrymmet är inte bilens främsta argument. Den låga taklinjen och sportiga sittpositionen gör att Taycan prioriterar form och körkänsla framför maximal baksäteskomfort.

Däremot är vardagsanvändningen bättre än man först tror. Fyra dörrar, användbar räckvidd, snabbladdning, bra framstolar, värmepump, uppvärmda stolar fram och bak samt adaptiv farthållare gör bilen lättare att leva med än dess låga form antyder.

Taycan är inte den mest rationella familjebilen.

Men den är tillräckligt användbar för att kunna köras ofta.

Och det är viktigt, för en bil som den här vill man inte bara spara till speciella dagar.

Konkurrenter

De mest relevanta konkurrenterna är:

• Tesla Model S Long Range

• BMW i4 M50

• Mercedes-Benz EQE

• Audi e-tron GT

• Porsche Panamera 4 E-Hybrid

• Polestar 2 Performance

• Lucid Air, på marknader där den är relevant

Tesla Model S erbjuder mer räckvidd, mer utrymme och ett starkare laddnätverk. Men Taycan svarar med tydligare chassikänsla, mer premiumbyggd körposition och en mer emotionell helhet.

BMW i4 M50 är snabb, praktisk och starkt prissatt, men känns mer som en eldriven BMW än en renodlad el-sport-GT. Taycan känns mer exklusiv och mer speciellt utvecklad från grunden.

Mercedes EQE är bekvämare och mer lyxorienterad, men saknar Taycans låga körställning och sportiga precision.

Audi e-tron GT delar mycket av grundfilosofin men är mer dramatisk i design och ofta mer GT-betonad. Taycan känns mer tekniskt ren och mer Porsche i sin styrning.

Polestar 2 Performance är billigare och förarorienterad, men når inte samma nivå i chassi, laddteknik eller exklusiv känsla.

Taycan vinner alltså inte på att vara mest praktisk eller mest prisvärd.

Den vinner på att kännas mest utvecklad som förarbil.

Slutsats

Porsche Taycan i bakhjulsdrivet utförande är en bil som inte behöver extrema siffror för att övertyga.

Det är lätt att stirra sig blind på Turbo, Turbo S och de snabbaste versionerna, men grundmodellen visar något nästan viktigare: själva Taycan-konceptet fungerar. Låg kaross, låg tyngdpunkt, snabb laddning, exakt styrning, bra fjädring och tydlig Porsche-känsla finns där även utan fyrhjulsdrift och enorm effekt.

Testbilen är dessutom specificerad på ett sätt som gör den mycket starkare än en enkel basbil. Performance Battery Plus, luftfjädring, Sport Chrono, 21-tums RS Spyder-fälgar, BOSE, passagerardisplay, panoramatak, head-up display och 18-vägs sportstolar lyfter upplevelsen rejält.

Det här är ingen elbil som försöker vara allt för alla.

Den är låg, dyr, bred och mindre praktisk än flera konkurrenter. Men den har en kvalitet i körningen som gör att kompromisserna känns genomtänkta snarare än irriterande.

Porsche Taycan visar att eldrift inte behöver göra en bil kallare.

I rätt händer kan den göra precisionen ännu tydligare.

Tekniska specifikationer

• Modell: Porsche Taycan

• Modellår: 2023

• Kaross: Fyrdörrars eldriven sport-GT / halvkombi

• Färg: Crayon / ljusgrå

• Drivlina: Elmotor bak

• Drivning: Bakhjulsdrift / 2WD

• Effekt: 280 kW / 381 hk

• Växellåda: 2-växlad växellåda på bakaxeln

• Toppfart: 230 km/h

• Batteri: Performance Battery Plus

• WLTP-räckvidd: 460 km

• WLTP-räckvidd stad: 532 km

• Förbrukning blandad körning: 225 Wh/km

• Tjänstevikt: 2 293 kg

• Antal sittplatser: 5

• Utrustning i urval: Performance Battery Plus, adaptiv luftfjädring med PASM, Sport Chrono-paket, 21-tums RS Spyder Design-fälgar, panoramatak, BOSE Surround Sound, värmepump, passagerardisplay, head-up display, surround view, adaptiv farthållare, LED-strålkastare med PDLS Plus, Porsche Electric Sport Sound, 18-vägs adaptiva sportstolar och tonade rutor

Betyg

8,7 / 10

Porsche Taycan får ett högt betyg eftersom den även i bakhjulsdrivet grundutförande levererar en mycket stark Porsche-upplevelse. Styrningen, chassit, sittpositionen, laddtekniken och den låga sportbilskänslan gör den mer engagerande än många betydligt starkare elbilar.

Den når däremot inte högre eftersom priset snabbt blir högt med rätt utrustning, baksätet är begränsat, bilen är bred i vardagen och räckvidden påverkas tydligt av hjulstorlek, hastighet och körstil. Det är en mycket lyckad eldriven Porsche, men inte den mest rationella elbilen i klassen.

Styrkor

• Känns som en riktig Porsche även utan Turbo-emblem

• Mycket exakt styrning

• Låg tyngdpunkt och stark chassikontroll

• Bakhjulsdriften ger renare körkänsla

• Performance Battery Plus gör bilen mer användbar

• 800-voltsarkitektur ger mycket stark laddpotential

• Snygg och tidlös exteriör i Crayon

• Mycket bra sittposition

• 18-vägs sportstolar och Sport Chrono lyfter upplevelsen

• BOSE, passagerardisplay och panoramatak ger premiumkänsla

• Luftfjädringen ger bra balans mellan komfort och kontroll

Svagheter

• Dyr med rätt utrustning

• Inte lika brutal acceleration som fyrhjulsdrivna Taycan-versioner

• Baksätet är mer användbart än rymligt

• Bred och låg i trånga miljöer

• Förbrukningen påverkas tydligt av 21-tumsfälgar och aktiv körning

• Touchbaserade klimatreglage kräver tillvänjning

• Bagageutrymmet är användbart men inte klassledande

• Vissa köpare kommer sakna fyrhjulsdrift på vintern